28 februari, 2019
Moira von Wright blir Åbo Akademis nya rektor
Stockholms Akademiska Forums förra ordförande, tidigare rektor för Södertörns högskola, professor Moira von Wright, har utsetts till ny rektor för Åbo Akademi. Hon tillträder tjänsten den 1 augusti 2018 för en period om fem år. Enligt Åbo Akademi var valet enhälligt och baserat på von Wrights starka ledarskapsmeriter och hennes breda, mångsidiga och internationella erfarenheter. Moira von Wright blir Åbo Akademis första kvinnliga rektor.
Moira von Wright är professor i Människan i välfärdssamhället vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Hon disputerade i pedagogik år 2000 vid Stockholms universitet och har varit professor i pedagogik vid Örebro universitet 2007–2010, prorektor vid Örebro universitet 2008–2010, rektor vid Södertörns högskola 2010–2016 och sedan augusti 2017 först affilierad professor, sedan professor vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Moira von Wright var ordförande i Stockholms Akademiska Forum 2012-2015.
Stockholms Akademiska Forum gratulerar såväl Moira von Wright som Åbo Akademi.
Foto byggnad: Åbo Akademis bildbank
Foto porträtt: Anna Hartvig
Intervju med Moira von Wright om jämställdhet inom akademin
Är det viktigt med kvinnliga ledare inom akademin? I så fall varför?
Det är viktigt att olika perspektiv och erfarenheter får möjlighet att träda fram och berika arbetet inom högskolan. Att vi har fått en ökad andel kvinnliga ledare inom högskolesektorn har inneburit många bra saker, men det viktigaste är trots allt att höga akademiska poster som tidigare varit mer eller mindre stängda för kvinnor sakteligen har öppnats för oss. Ojämställdhet tolereras inte längre: Man frågar nu efter kompetens, inte efter kön, när man letar efter en ledare eller rektor. Man vänder sig till både kvinnor och män – till människor. Det i sin tur gör det möjligt även för den som har en tredje könsidentitet att bli akademiska ledare. Fler kvinnliga akademiska ledare innebär inte bara fler perspektiv och erfarenheter i ledningen, det innebär också fler förebilder för alla de unga människor som studerar eller arbetar vid högskolan.
Har du haft någon särskild strategi för att öka jämställdheten vid de högskolor du har varit verksam vid/ledare för?
Jag har velat påminna oss alla som är verksamma inom högskolan att vi är här i ett gemensamt syfte som sträcker sig utanför kön, identitet, etnicitet, ålder, språk och liknande kategorier; vi är här i ett gemensamt intresse för kunskapsutveckling och bildning. Det är viktigt att eftersträva jämn könsfördelning i ledningsgrupper och arbetsgrupper, samt att ta hänsyn till kön vid rekrytering, i syfte att balansera könsfördelningenHanterbara arbetstider: Att eftersträva att hålla möten mellan 9 och 15; tider som gör det möjligt för småbarnsföräldrar och andra som vårdar anhöriga att inneha positioner vid högskolan utan att det går ut över familjen.Transparenta rekryteringsprocesser: Det ska klart och tydligt framgå att en tjänst eller ett uppdrag är utlyst, vad som krävs och hur beslut fattas för att undvika ”svågerpolitik”. Ett fungerande jämställdhetsarbete bidrar till en öppen och inkluderande miljö där olika perspektiv och kompetenser tas tillvara och uppskattas.
Varför tror du att Sverige och Stockholm placerar sig högt i jämställdhetsrankningar inom akademin?
I Sverige är man mån om att skapa strukturella förutsättningar för jämställdhet, och man tar jämställdhetsarbetet på stort allvar. Barnavård, hälsovård och familjepolitik bidrar till att ge förutsättningar för kvinnor att ta sig fram i ansvarsfulla, krävande, ledande positioner inom akademin. Sverige är ett föregångsland när det gäller kvinnliga rektorer inom högskolan.
Vilka tror du är de största hindren för att få en ökad jämställdhet vad gäller ledande positioner inom högskolesektorn?
Det finns flera hinder; sega strukturer och oreflekterade förväntningar inom och utanför högskolan. Traditionen ”primus interpares” – att den ”bästa av likar” ska träda fram som ledare bidrar naturligtvis till att upprätthålla en tradition där samma förmågor premieras.
Jämställdhetsarbetet får inte innebära att man ger avkall på kvalitetskraven inom utbildning och forskning. Det gäller därför att ha en aktiv och kvalificerad dialog kring kvalitet och kvalitetsmått så att de inte ensidigt gynnar vissa kategorier, traditioner eller handlingar. Traditionerna inom akademin – på gott och ont- har många hundra år på nacken, och utvecklingen måste ske varsamt så att man inte slänger ut barnet med badvattnet.
Du blir den första kvinnliga rektorn vid Åbo Akademi; hur känner du inför det?
Först och främst är jag hedrad av utnämningen som rektor vid Finlands svenska universitet, Åbo Akademi. Under de senaste åren har Åbo Akademi profilerat sig som ett gränsöverskridande och djärvt universitet och då är det kanske inte så märkligt att man också ser det som möjligt att bryta en enkönad och intern rektorstradition, när tillfälle ges!
28 februari, 2019
Moira von Wright blir Åbo Akademis nya rektor
Stockholms Akademiska Forums förra ordförande, tidigare rektor för Södertörns högskola, professor Moira von Wright, har utsetts till ny rektor för Åbo Akademi. Hon tillträder tjänsten den 1 augusti 2018 för en period om fem år. Enligt Åbo Akademi var valet enhälligt och baserat på von Wrights starka ledarskapsmeriter och hennes breda, mångsidiga och internationella erfarenheter. Moira von Wright blir Åbo Akademis första kvinnliga rektor.
Moira von Wright är professor i Människan i välfärdssamhället vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Hon disputerade i pedagogik år 2000 vid Stockholms universitet och har varit professor i pedagogik vid Örebro universitet 2007–2010, prorektor vid Örebro universitet 2008–2010, rektor vid Södertörns högskola 2010–2016 och sedan augusti 2017 först affilierad professor, sedan professor vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Moira von Wright var ordförande i Stockholms Akademiska Forum 2012-2015.
Stockholms Akademiska Forum gratulerar såväl Moira von Wright som Åbo Akademi.
Foto byggnad: Åbo Akademis bildbank
Foto porträtt: Anna Hartvig
Intervju med Moira von Wright om jämställdhet inom akademin
Är det viktigt med kvinnliga ledare inom akademin? I så fall varför?
Det är viktigt att olika perspektiv och erfarenheter får möjlighet att träda fram och berika arbetet inom högskolan. Att vi har fått en ökad andel kvinnliga ledare inom högskolesektorn har inneburit många bra saker, men det viktigaste är trots allt att höga akademiska poster som tidigare varit mer eller mindre stängda för kvinnor sakteligen har öppnats för oss. Ojämställdhet tolereras inte längre: Man frågar nu efter kompetens, inte efter kön, när man letar efter en ledare eller rektor. Man vänder sig till både kvinnor och män – till människor. Det i sin tur gör det möjligt även för den som har en tredje könsidentitet att bli akademiska ledare. Fler kvinnliga akademiska ledare innebär inte bara fler perspektiv och erfarenheter i ledningen, det innebär också fler förebilder för alla de unga människor som studerar eller arbetar vid högskolan.
Har du haft någon särskild strategi för att öka jämställdheten vid de högskolor du har varit verksam vid/ledare för?
Jag har velat påminna oss alla som är verksamma inom högskolan att vi är här i ett gemensamt syfte som sträcker sig utanför kön, identitet, etnicitet, ålder, språk och liknande kategorier; vi är här i ett gemensamt intresse för kunskapsutveckling och bildning. Det är viktigt att eftersträva jämn könsfördelning i ledningsgrupper och arbetsgrupper, samt att ta hänsyn till kön vid rekrytering, i syfte att balansera könsfördelningenHanterbara arbetstider: Att eftersträva att hålla möten mellan 9 och 15; tider som gör det möjligt för småbarnsföräldrar och andra som vårdar anhöriga att inneha positioner vid högskolan utan att det går ut över familjen.Transparenta rekryteringsprocesser: Det ska klart och tydligt framgå att en tjänst eller ett uppdrag är utlyst, vad som krävs och hur beslut fattas för att undvika ”svågerpolitik”. Ett fungerande jämställdhetsarbete bidrar till en öppen och inkluderande miljö där olika perspektiv och kompetenser tas tillvara och uppskattas.
Varför tror du att Sverige och Stockholm placerar sig högt i jämställdhetsrankningar inom akademin?
I Sverige är man mån om att skapa strukturella förutsättningar för jämställdhet, och man tar jämställdhetsarbetet på stort allvar. Barnavård, hälsovård och familjepolitik bidrar till att ge förutsättningar för kvinnor att ta sig fram i ansvarsfulla, krävande, ledande positioner inom akademin. Sverige är ett föregångsland när det gäller kvinnliga rektorer inom högskolan.
Vilka tror du är de största hindren för att få en ökad jämställdhet vad gäller ledande positioner inom högskolesektorn?
Det finns flera hinder; sega strukturer och oreflekterade förväntningar inom och utanför högskolan. Traditionen ”primus interpares” – att den ”bästa av likar” ska träda fram som ledare bidrar naturligtvis till att upprätthålla en tradition där samma förmågor premieras.
Jämställdhetsarbetet får inte innebära att man ger avkall på kvalitetskraven inom utbildning och forskning. Det gäller därför att ha en aktiv och kvalificerad dialog kring kvalitet och kvalitetsmått så att de inte ensidigt gynnar vissa kategorier, traditioner eller handlingar. Traditionerna inom akademin – på gott och ont- har många hundra år på nacken, och utvecklingen måste ske varsamt så att man inte slänger ut barnet med badvattnet.
Du blir den första kvinnliga rektorn vid Åbo Akademi; hur känner du inför det?
Först och främst är jag hedrad av utnämningen som rektor vid Finlands svenska universitet, Åbo Akademi. Under de senaste åren har Åbo Akademi profilerat sig som ett gränsöverskridande och djärvt universitet och då är det kanske inte så märkligt att man också ser det som möjligt att bryta en enkönad och intern rektorstradition, när tillfälle ges!
